Pseudoslumpen och den guidade handen
teckningar och annat av Jesper O. T. Andersson
Galleri KC Väst
Erik Dahlbergsgatan 6, Göteborg
Jesper O. T. Andersson arbetar med plastik som utgångspunkt, varpå automation, repetition och modularitet blir verktyg i den konstnärliga processen. Konsten tar sig uttryck i skulptur och teckning som förmedlar idéer om system, konstruktion och olika materials transformativa potential.
Just transformativa strukturer är något som Andersson undersökt flitigt i sin skulpturala praktik genom modulära byggset i trä och papper. Dessa har fungerat som skissverktyg där rumsliga installationer och skulpturer laboreras fram intuitivt på ett lekfullt sätt. I hans teckningar återkommer denna metod där ett improviserat men regelstyrt byggande av bilder framställer repeterande strukturer med oförutsedda former. Ibland även assisterad av datorgrafik och en plottermaskin som tecknar upp delar av motivet, för att sedan färdigställas för hand. Denna växelverkan mellan de digitala och analoga verktygen sker naturligt i den kreativa processen och ger upphov till bilder och strukturer med ordnade grunder och organiska uttryck. Precis som i en lek sätts ett regelverk upp för att koordinera själva händelsen. Ramarna är förutbestämda men inte riktningen där innanför. Så det är inte regelrätta avbildningar som uppstår, utan snarare någon form av spekulativa och halvautomatiskt genererade fantasiskisser som undersöker sambandet mellan det planerade och det utförda. Lekfullt, undersökande och lite oförutsett.
SET/SÄTT
Verket är en plastisk skulptur, en samling statiska komponenter vars sammansättning kontinuerligt kan omstruktureras i relation till sin omgivning och kontext. Rent materiellt består verket av en uppsättning ribbor i askträ med tillhörande kopplingar som låter ribborna att låsas fast i varandra. Denna uppsättning har jag snickrat ihop i syfte att framställa tillfälliga skulpturala installationer. Verket blir som ett instrument som tillåter en att enkelt teckna upp linjer och volymer i rummet, som ett tredimensionellt skissande där man kan laborerar fram konstruktioner på plats.
Rölleka
På golvet i galleriets mindre rum står en kråka och spelar ett parti plockepinn. Spelet återfinns i många varianter runt om i världen idag och har hittats i utgrävningar från antika civilisationer i både Europa, Afrika och Asien. Versionerna av leken varierar i utförande, namn och regler, men grundprincipen har förblivit detsamma; Ett antal pinnar läggs på hög, varpå deltagarna lyfter pinnarna ur högen utan att störa sammansättningen av högen. Lekens ursprung är omtvistat men en vanligt en förekommande teori är att leken kan ha tillkommit utifrån rölleka-stjälkar som används inom I Ching och Daoismen för att utvinna spådomar, insikter och vägledning i livet.
*Rölleka är en växt vars stjälkar kan torkas för att bli raka små pinnar.
Bezier & De Casteljau
En Bézier-kurva är en matematisk kurva som används inom datorgrafik, digital typografi och relaterade områden för att modellera smidiga och skalbara kurvor. Stora delar av grafik bestående av text och färgfält som bygger upp det visuella språket på våra datorskärmar byggs upp av just bezier-kurvor. Kurvan är uppkallad efter den franske ingenjören Pierre Bézier, som utvecklade och använde denna typ av kurva på 1960-talet när han arbetade för bilföretaget Renault. Bilföretaget behövde ta fram en ny metod för att formge sina nya aerodynamiska och kurviga bilmodeller. Men även om Bézier populariserade användningen av dessa kurvor inom ingenjörs- och designfältet, så utvecklades liknande matematiska verktyg nästan samtidigt av Paul de Casteljau; en annan ingenjör som arbetade för Citroën. De Casteljau utvecklade en algoritm för att beräkna kurvorna som nu är känd som De Casteljau-algoritmen, men det var Bezier som fick själva kurvorna döpt efter sig. Paul De Casteljau och Pierre de Bezier arbetade ovetandes, jämsides med varandra mot samma mål och kom fram till samma formel och metod.
För denna maskinteckning har jag använt en plottermaskin för att överföra ett motiv uppbyggt av en enda lång sk. bezier-kurva. Plottermaskinen stryker en grafitpenna över pappersytan i repeterande men alternerande svängar som sakta bygger upp ett fält pappret. Motivet som byggts fram liknar två kroppar som oundvikligen sitter ihop.